Drentsche Patrijshond är en stående fågelhund. Hundar från jaktlinjer har stort viltintresse, naturliga ståndanlag och en medfödd vilja att apportera. Den håller god kontakt med sin förare och anpassar sig lätt till miljön och är alltså idealisk för jakt i omväxlande terräng. Anpassningsbarheten gör också att den kan fungera lika bra på en stubbåker som på jakt i tät skog.

Typiskt för Drenten är att den rör svansen i en hög och rund rörelse under söket och när den får vittring på vilt. Den går på luftvittring och håller huvudet i linje med ryggen under sök.

Ståndet är fast, med huvud, kropp och svans i en linje. Hunden väntar tills föraren är nära, och om det dröjer tittar den efter föraren.

Alla dessa egenskaper är medfödda och kräver ett minimum av dressyr. Däremot behöver hunden få gott om tillfälle att öva ute för att lära sig hur den ska söka av marker, ta upp vittring och närma sig fågel. Att Drenten har medfödda egenskaper betyder inte att den inte behöver dresseras för att bli en duktig jakthund. Som med alla jaktraser är en bra grundlydnad en förutsättning för fortsatt träning.

Vår erfarenhet är att Drenten mognar lite långsammare än en del andra fågelhundsraser. Man bör därför ha tålamod med den unga hunden och hellre portionera ut träningen i korta stunder, än att hålla långa träningspass. Eftersom rasen är naturligt följsam är det viktigt att vara konsekvent och tydlig så att hunden förstår - då vill den också vara sin förare till lags. Jaktkommissionen på den nederländska rasklubben är noga med att påpeka att det är viktigt att all träning och jakt är lustbetonad, annars kan Drenten bli ovillig och "stänga av". Det betyder inte att man inte ska visa sitt missnöje vid felaktigt beteende, men det räcker oftast att markera med röst och kroppspråk. Att arbeta tillsammans ska vara roligt. En Drent älskar att göra saker tillsammans. Den lusten ska man vårda ömt.

Eftersom Drenten är medfött intresserad av allt slags vilt bör man från början göra klart för den vad som är godkänt och inte. Genom att ignorera till exempel får, rådjur, ekorrar och småfåglar, eller kort och bestämt fya hunden om den hetsar upp sig, visar man att dessa djur inte är någonting den får jaga. På samma vis sätter man Drenten när en tjäder, ripa eller rapphöna flyger upp och berömmer översvallande. Man bör tidigt introducera den unga hunden för den miljö som den ska jaga i. På så vis känner den sig hemma i terrängen och får erfarenhet av det slags vilt som den ska jaga. Den bygger erfarenhet och samlar på sig minnesbilder och formas på så vis successivt under sin uppväxt.

En Drent blir mentalt mogen först vid ca. tre års ålder och man bör inte förvänta sig att ha en färdig jakthund förrän efter det. Med god fostran och rätt träning kan Drenten bli en bra och trogen jaktkamrat - och dessutom en uppskattad familjemedlem