Exakt på dagen ett år efter att Ilse besteg Anåfjället var det Merels tur. Stor skillnad i väderlek och snösmältning, i år var det sommar, förra året var det nästan arktiskt. Som det kan variera från år till år.

Här har vi kommit upp ovan trädgränsen och har panoramautsikten nedanför oss.

Fjällsjön som förra året var helt frusen var glasklar och full av fisk.

Det var varmt och torrt överallt, så sjön var en välkommen förfriskning.

Väl uppe på toppen om 1300 meter var utsikten fantastisk och 360 grader omkring. Det märktes att Merel kände tyngden av den.

Till och med så högt upp var det ganska svettigt. Man blir varm och törstig av allt klättrande bland sten och sand.

En och annan liten snöplätt att svalka sig på fanns det så klart, men inte i närheten av hur det var för ett år sedan när Ilse var där. Se gärna blogginlägget samma datum 2012.