Nu börjar det äntligen dra ihop sig. Vår lokala veterinär tittade på Ilse idag och konstaterade att hon såg ut att må "toppenbra". Hemma bär hon gärna runt på sina gossedjur, som hon slickar och sköter om. Och nu i helgen kunde vi för första gången känna de små liven röra sig i hennes mage. En fantastisk känsla, helt sagolikt.
Ilse ligger mest på sina skinn och tar det lugnt, bara det är nära oss. Aldrig har hon varit så kontaktsökande och byter man rum då följer Ilse med.
Spenarna har vuxit, liksom juvren runtomkring och det blir rätt mycket slickande för att hålla rent.
Men även om mycket dessa dagar är annorlunda är det mesta sig trots allt likt. Ilse är och förblir samma glada, lite busiga hund - om än lite lugnare just nu.