Idag var vi hela dagen på fältprov anordnat av den nederländska weimaranerklubben. Tre drentar deltog och därutöver många andra kontinentala stående fågelhundar. Mycket skiljer sig från våra prov i Sverige, men mycket är också detsamma. Tyvärr blev det inga bilder från detta. På torsdag ska vi titta på drentklubbens stora vårfältprov i Alphen och då kommer en mer utförlig beskrivning av hur proven bedrivs i rasens hemland. Tills dess en bildkavalkad av  Merel på platser där en hund i Sverige oftast inte kan vara.

På hotellrummet.

Vid hotellfrukosten.

På restaurangen.

På krogen.

Självklart finns det mycket spännande uppe på bordet.

För det mesta kommer någon med en skål vatten.

Det är härligt att kunna vara tillsammans nästan överallt. Få verkar vara allergiska i detta hundvänliga land. Vilket vi uppskattar lika mycket som vanligt - husse, matte och hund.

P.S. Vi släppte Merel i en paus under  fältprovet. För det första: Unghund som hon är har hon visst fått dille på småfåglar efter stranpromenaderna. För det andra: Det blev genast tillrättavisningar från de andra - "Inte på DET fältet, NÄSTA." Ingen allemansrätt i Nederländerna nämligen - och här var det ju inte frågan om jakt. Dessutom förflyttade sig hela fältprovet med bil från ett enstaka fält till nästa. Ingen mark var sammanhängande. Och det mesta omgärdat av hårt trafikerade vägar. Det får en att uppskatta många av de fördelar vi har i vårt land.

 I morgon besöker vi som kontrast den internationella utställningen i Leiden. I Nederländerna är det två helt skilda världar - utställningsdrentar och arbetande drentar möts ytterst sällan. Något som vi hoppas att vi i Sverige kan överbrygga.