Det är svårt att beskriva den lycka Ilse visade när hon blev släppt på fjället. Konditionen var helt okej, trots vårens dräktighet, kanske tack vare all träning på fält, och hon jobbade metodiskt och energiskt för att hitta de för året så sällsynta riporna. Inventeringarna har visat att detta, till skillnad från förra året, inte är något gott ripår. Frosten kring kläckningstid, en blöt och kall vår och avsaknaden av gnagare tros vara orsaken.
Ilse såg ändå ut att få vittring någon gång - kanske en gammal lega - och en ensam stackars ripa hittade hon. Mycket spring blev det dock.
Skönt att få vila sig i ljungen en stund. I morgon provar vi ett annat område där det var extremt mycket ripa förra året. De brukar ju stanna i samma område och har de överlevt finns de kvar.