Nu är det åter tyst i stugan när (nästan) alla barn och vänner har gett sig av. Matte spenderade en vecka åt matlagning och Ilse var som vanligt trogen köks- och diskhjälp, vilket satte sina spår. Det var en något kraftigare Ilse som glatt gav sig ut i tjugokilometers-spåret denna vackra januaridag.
Solsken varvades med mjukt snöfall, det vita glimmade och stora luddiga flingor föll. Glidet var fantastiskt och Ilse höll en bra och jämn takt. Kan en tur bli bättre än så!? När södra Sverige drabbades av störtregn blev vi i Härjedalsfjällen förunnade mängder med härlig snö och det är vi djupt tacksamma för. I år var det senaste snön kom på över femtio år.
Rastade gjorde vi invid den frusna älven Ljusnan. Då fick Ilse vinterrocken på. Vid runt tio minus blir det kallt när man slutar röra på sig, även för en hund. Dessutom är tassalva bra, det motverkar att snön fastnar mellan tår och under tassar. Vi beräknar att Ilse löper snart och då bär det av till Holland. Innan dess vill vi ge oss ut i spåren så ofta och så mycket som vi kan!