Vi har längtat upp på fjället och eftersom dagen började med sol bestämde vi oss för att göra ett tidigt försök att gå på tur. När vi väl nådde leden hade det mulnat på och luften var full av fin snö, men fjället drog och det bar av ändå.
Så här års får Ilse springa fritt när vi åker skidor på fjället, och som hon springer, trots den ibland meterdjupa lössnön som fyller ut svackor och hål. Det blir till att hoppa och pulsa sig fram, man vet aldrig riktigt när man kommer att sjunka ner igen och det tar på krafterna, både för matte och hund.
Efter tio tuffa kilometrar vill man gärna gå lite lugnt framför matte en stund. Ilse blir sällan trött, men dessa tre timmar på fjället var riktig värstingmotion och det fina med det är ...
... att väl hemma blir det extra härligt att lägga sig på favoritplatsen framför brasan - både för matte och hund.