Det var ett tag sedan vi övade med duvorna, det har mest blivit träning på vild fågel, tack och lov. Det är ändå bra att återknyta till en mer kontrollerad form av träning för att finslipa stånd, resning och lugn i uppflog. Och Ilse blir alltid lika lycklig när hon blir serverad fågel på detta vis!

Hon stod som ett ljus och vi gjorde en långsam avance tillsammans innan hon fick kommando att resa. Då drog Jack undan buren och duvan flög upp. Jag hade väl önskat att hon var lite snabbare att sätta sig i uppflog, fast det är nog perfektionisten i mig, för hon gjorde det snart. Då sköt jag ett skott med startpistolen eftersom duvan fortfarande var inom skotthåll. Ibland använder jag startpistolen när vi tränar, ibland inte. Tanken är att Ilse ska göra rätt och lyda, oavsett vilket.

Eftersom vi var på träningshumör tog vi en tur ned till Funäsdalssjön efter det för vattenapportering. För någon vecka sedan var delar av sjön frusen, men nu är vattnet öppet igen - och svinkallt. Bra träning, tyckte vi. Ilse gick något tveksamt i, hämtade plastanden så klart - och snacka om att hon var stolt efteråt! Det märks verkligen när hon tycker att hon har varit duktig. Då måste man hoppa runt och balla sig och när hon kom hem fick hon ligga på björnskinnet framför öppna spisen och mysa. Tänk bastu och hopp i isvak, sedan varmt glühwein under en pläd framför öppna spisen. Mysigt, va?!