Eftersom vi spenderar en hel del tid i Stockholm ville vi gärna, mellan stoppträning och fågeltagningar, komma ut på en heldagstur innan det blir alltför vintrigt. Tanken var att passa på nu under den soliga fina hösten så att Merel tidigt får vänja sig vid att gå på lite längre vandringar. Tji, fick vi när vi kom upp ovan trädgränsen, för där låg molnen tunga och snön yrde vida omkring.
Det blev den första riktiga vinterkänslan för Merel. Efter en viss förundran förstod även hon att snö var kul.
Ilse blev som en valp igen och lekte för en gångs skull villigt med en uppspelt Merel.
Sedan var det bara att fortsätta framåt. Tricket är att lära hunden att gå följsamt timme efter timme genom all slags terräng, över vattendrag, genom våtmark, nedför stup, uppför branta stenfält, i vilket väder som helst, till och med genom detta frusna snölandskap - och sedan tycka att det är superkul. Ja, det allra bästa som man kan tänka sig. För så är det. Lilla Merel visar redan samma energi och lust inför detta som Ilse. Att gå på tur är kul!