Vädret slog om och mycket av snön töade bort. Då tog jag och Ilse chansen och gick upp på fjället och tränade. Högt uppe var det fortfarande ganska mycket snö och svårare att gå än vi trott, men myrarna var halvfrusna, vilket underlättar, och självklart känns allt lättare när solen skiner och snön glittrar. Det var otroligt vackert! Riptillgången var å andra sidan inte fantastisk där vi var, men en ensam fågel hittade vi, som tyvärr lyfte alltför snabbt för att träningen skulle bli klockren. Däremot mängder med spår efter annat vilt och färska spår av björn. Ilse, som haft närkontakt en gång med björn och därefter alltid sätter sig pladask och vägrar gå åt det hållet (vilket matte är mycket tacksam för), visade tydligt att där fanns björn och när jag tittade närmare fann jag spår efter en stor och en årsunge. Vi vände och gick åt andra hållet. Annars, på det hela taget, var det en mycket trevlig dag.