Så här års är det minusgrader på natten i Funäsdalen och om mornarna glittrar rimfrosten i solen.
Merel var lätt förundrad över att gräset knastrade och lät när hon rörde sig genom det på väg upp mot fjället.
Väl uppe vid trädgränsen sken solen och båda hundarna hade funnit en jämn och bra takt. Det är älgjakt i Norrland och då blir småviltsjakten avblåst, dessutom höglöper Ilse, vi missar ett jaktprov, men tar tillfället i akt att träna båda hundar på att gå fint tillsammans på tur.
Det är tredje gången Merel är med på fjället och hon har verkligen fattat vad det handlar om. Hon går tappert genom ris och stubb, lera och våtmark och är lika med på allt som Ilse. Antagligen är lusten inför detta smittsam. Ingenting är svårt när en stor hund visar vägen.
Höstfärgerna så här års är fantastiska. Från gula heder som dessa, till röda fält av ljung, kråkbärsris och fjällbjörk.
Båda hundar blev emellanåt ganska uppspelta.
Med sedan gick det bra att gå vidare, över spång och genom lera.
En sak står klart: Både Merel och Ilse älskar att vara till fjälls. Nu hoppas vi att hösten blir mild och snön väntar. Då ska vi gå på flerdagstur när Merel vuxit till sig!