Vi har hunnit med några härliga träningsdagar med hundarna innan det värsta julstöket tar vid. Många långa promenader, både i koppel och utan, med inslag av lydnad och kontakt.

En mård togs upp ur frysen och användes till släpspår genom skogen. Först ut var Merel som plikttroget kom in med mården trots att hon inte är överförtjust i rovvilt.

Att apportera rovvilt är en vanesak och vi har inte lagt så mycket vikt vid det med Merel. Som ras är drenten minst lika villig - eller ovillig - att apportera mård, mink och räv som andra kontinentala fågelhundar. De används ofta av jägare i Nederländerna vid rävjakt.

Därför vill vi tidigt vänja Corinne vid att apportera allt slags vilt. Hon fick ett 100 meter långt släpspår genom snötäckt skog. Utan att tveka grep hon mården och skyndade tillbaka.

Lika stolt och glad som med en hare eller kanin.

Man riktigt ser hur stolt hon är!

Ilse tog som vanligt sitt vilt utan problem!

Sedan har vi tränat mycket på att sitta still och stanna kvar, tex. här när matte lägger ut apporter i skogen som därefter ska sökas upp, först av den ena, därefter av nästa, och så vidare.  Alla hundarna måste vänta på sin tur. Inte alltid enkelt tycker Corinne ...

Idag fick Corinne gå ett viltspår på 250 meter genom skogen. Jättespännande, särskilt som hon bara provat på några korta spår förut.

Hon var spårnoga och mycket koncentrerad. Hittade klöven helt utan problem. Tre vinklar och ett bloduppehåll på 15 meter.

Visst syns det att hon är stolt? Vi är mycket glada i henne. Hon är en synnerligen arbetsvillig och positiv hund.