De senaste dagarna har varit fantastiska. Strålande sol och gnistrande snö. Ilse ligger gärna på ett renskinn och njuter. Den 19 mars har vi tid för ultraljud och även om mycket tyder på att hon är dräktig är det först då vi får det bekräftat. Tills dess kör vi på (nästan) som vanligt. Idag tyckte vi att det var dags för ett släpspår med skott.
Husse står vid spårbörjan och skjuter ett skott med startpistolen. Ilse och matte går fram till honom och han visar var spåret börjar - dvs. var kaninen tänks ha blivit träffad - och Ilse släpps på spåret. Idag var hon så het på gröten att hon gnällde högt innan hon fick ge sig iväg. I Sverige används inte skott vid släpspår i jaktprovsammanhang, det gör de däremot i Holland och vi tycker att det är bra att träna som om det är riktig jakt.
Snart kommer hon tillbaka med fyrakiloskaninen ...
... och avlämnar den enligt konstens alla regler.
Sedan var det tillbaka till renskinnet i solen, både för matte och hund, medan husse tog sig an köttkaninen i köket. Det får bli sådana här mindre övningar för Ilse från och med nu, även om Ilse inte riktigt tycks förstå varför. Igår när matte satte på sig längdpjäxorna och gav sig ut i spåret, grät hon högt i tio minuter när hon inte fick följa med. Tuffa tider kan det tyckas, men vi tar det säkra framför det osäkra och håller tummarna inför den nittonde.