Medan husse var med Merel och parade i Nederländerna for matte ut på högfjället tillsammans med Ilse och Corinne för årets efterlängtade ripjakt. Fantastiska vidder och hyfsad god tillgång på fågel mötte oss, och även om Merel var mycket saknad jobbade Ilse på bra och levererade många fina fågelsituationer.

Det blev Corinnes första ripjakt (förra året fick hon komma med ut på fjället men stanna vid "basecamp") och det var mest tänkt som träning, men hon växte för var dag.

Dag fyra gjorde hon till slut allt rätt och en första ripa fälldes för henne.

Ilse, som fått stå tillbaka lite för Merel på senare år, fick axla huvudansvaret att leverera jaktbara situationer och skötte uppgiften riktigt bra på sina numera lite äldre dagar. Metodiskt och erfaret fann hon fågel oavsett vad.

För matte blev det en påminnelse om vilket bra jaktteam vi både är och var.

Förutom jaktliga situationer bjöd dagarna på naturupplevelser av ett slag som bara verklig vildmark kan göra.

Mitt på kalfjället i en dal invid en å slog vi läger.

Tre hundar samsades och njöt av att bo i tält. Men vem var denna tredje lilla gula tjej?

Den fågeltokiga amerikanska cockertjejen Klara följde med oss ut på fjället tillsammans med matte Lotta och höll koll på basecamp. Trevligt sällskap och mycket skratt - även när stormen ven i nästan ett och ett halvt dygn!

Då tyckte nog Corinne, med all sitt spring i benen, att det var dags att gå ut och jaga igen. I stället blev det mycket tid i tältet, tills vinden lagt sig och fåglarna börjat gå ut och picka bär igen.

Visst blev det en hel del ripor skjutna och visst fick vi många bra situationer, men bäst av allt var ändå att känna att man är ett med både hundar och natur!