Till slut tog "kallet från vildmarken" över och Merel och matte flydde en natt och två dagar till den vildaste och mest avlägsna platsen i Härjedalsfjällen: Sylsjön invid norska gränsen.

Där finns mycket att se - örnar, lappugglor, renar, riptuppar som försvarar sina ruvande hönor - men inte en människa eller tecken på att någon har varit där de senaste månaderna.

Det är absolut koppeltvång så här års när alla djur har småungar, men under kontrollerade former, som här vid fjällsjön, går det bra att vara lös och gå i och bada lite på egen hand.

Efter många timmars vandring är det skönt att vila ut i solen en stund.

Särskilt som det är det ena iskalla vattendraget efter det andra att vada över. Inte nu igen! Det når ju ända upp till axlarna ibland!

Sedan är det skönt att vara tillbaka vid tältet. Där sover både Merel och matte bra!